Det är svårt att ha ont och vara en bra mamma. Så enkelt är det. Jag biter ihop medan benet pulserar och gör ont, men det är svårt att inte låta det gå ut över barnen. Den lilla fattar väl inte så mycket men de stora tycker såklart att det är jobbigt. Men det här kommer ändå vara nyttigt för dem. Jag gör allt för mina barn, det gör jag, men att skjutsa och fixa fungerar inte riktigt nu. Igår var första dagen för mig hemma med benet i gips och tjejerna här. Det var mycket för dem att ta in..
”Mamma, MAMMA?” efterföljt av frågor, funderingar och berättelser. Inte tyst en sekund. Tyckte dock ändå att kvällen löste sig bra, men det är tufft när man har ont.
Vägen tillbaka börjar här 