Lite bakgrund:
Jag har under 2014 gått många mil. Det är väl sådant man gör som föräldraledig. Fram och tillbaka. Över 70 mil hade jag avverkat tills olyckan hände. Utöver att gå har jag även sprungit med blandad framgång. I maj fick jag känning av löparknä och sedan dess har jag kört lite hemmarehab och två dagar innan olyckan kunde jag trots allt ta mig 1 + 0,7km utan smärta. De senaste månaderna har jag även kört helkroppsträning och när skadan hände var jag på en anpassad mammaträning där kraven ökats och pulsen skulle upp.
Dagen D – 13 september 2014
Uppvärmning med 2 km promenad innan träningen och sedan anpassad uppvärmning efter det med bland annat sumosquats med kettleballs. Kändes fint i kroppen och när pulsen skulle upp var jag riktigt taggad. Körde tre övningar och det var här jag skadade mig. Sprint med motstånd, andra rundan och poff, en hälsena av. Upp med foten i högläge. Tur i oturen att jag hade naprapat 1 m ifrån mig och fick domen direkt.
Sedan var det bara att åka hem, packa ihop lite saker, amma bebis och åka in till Akuten i Södertälje. Det är där resan börjar.
Vägen tillbaka börjar här 